Jag råkar vara anställd vid ett utav landets tågbolag, det där som börjar på S och slutar på B med ett JA emellan. Det stora nöjet med att jobba just där, är att alla människor har åsikter just om hur tågtrafik ska skötas. Och som alla vet blandas gärna åsikter och kunskap lätt ihop. Med det vill jag också göra klart att jag egentligen inte heller har så stor aning om hur tåg ska köras. Jag har dock en nära inblick i hur tågtrafiken faktiskt bedrivs i verkligheten. Det är väl den enda egentliga skillnaden mellan mig och alla andra som faktiskt har åsikter om tåg. Annars gillar jag att gnälla lika mycket som vilken socialdemokrat som helst.
Det finns egentligen bara ett stort problem (och en hel massa små), nämligen människors förväntningar. Människors förväntningar står ofta i proportion till vad någon utlovat dem, och det är just där det mesta har gått snett från första början. Man har, likt en alkis som lovar att "aldrig dricka igen", stått fast vid ett kundlöfte som man måste inse inte kommer att hålla. Och med alkisens logik intalar man sig en massa smörja som till slut blir någon slags sanning. "Jag gör inte fel, det är alla andra som gör fel" är mantrat. Sen tror jag verkligen inte att man medvetet försker jävlas med folk. Eller tror förresten, jag vet att det inte är så. Från högsta chef till minsta hjulkontrollant kämpas det för att det ska fungera. Kampen är dock ungefär som den David hade mot Goliat, med skillnaden att detta är verklighet. Så givetvis sopar Goliat banan med lille David
Och där står vi likt alkisen som lovar och lovar men aldrig kommer att hålla något. Han försöker nog, men det löfte han har givit till omvärlden är allför svårt för att hålla. det enda som kommer att funka, och som kommer att leda till någon form av tillit, är att lova lagom. Att säga, jag kommer inte att lova mer än jag kan hålla. Gör han det kommer ett förtroende sakta att skapas. Och med förtroende kommer vänskap, och med vänskap kommer ett utbyte som båda parter tjänar på.
Så mina vänner som bestämmer. Säg som det är och varumärkesbyggandet kommer att få en ny start. Det är egentligen inte särskilt svårt även om det kan svida lite i början. Men med tiden kommer vi att få vänner som varar längre än en resa. Och det är då vi kommer att tjäna mer än pengar. Det är då vi blir det vi lovar att vi ska vara...
Nästa gång tänkte jag mer praktiskt gå in på hur detta ska göras. Med en ung pojkes nyfikenhet och en gammal gubbes envishet ska jag lösa ett problem som pågått i drygt hundra år.(fast egentligen låter det nog mest som jag har en idiots självsäkerhet)
Fortsättning följer...
måndag 27 december 2010
onsdag 17 november 2010
Svenskan ett fattigt språk - inte alltid
Svensken har ett särskilt sätt att se på sig själv och sitt land. Man klagar så in i helvete på det det mesta men Gud förbjude om någon som inte är svensk skulle få för sig att stämma in i klagosången. Då vänder man gärna ut och in på sig själv för att istället förklara hur bra vi är här med Ikea, Köttbullar å Abba. Vi har ett slags inbyggt hat mot oss själva vilket skänker en trygghet i vardagen. Ingen ska växa sig stor eller vara för stolt över något. Om något är osvenskt så är det per definition bra utom när någon som är osvensk säger det. Mitt i detta självförakt har vi ändå en lillgammal tendens att tycka att vi är bättre än andra vilket ju då blir en självmotsägelse eftersom det är osvenskt att tycka så. Men ok, innan jag väver in mig längre i det här (och klagar lika mycket på Sverige som alla andra) så skulle det egentligen handla om vårt språk.
Svenskan anses som ett väldigt fattigt språk. Det sägs att vi har få synonymer jämfört med till exempel engelskan. Ett klassiskt exempel är att Inuiter (äh, va fan dom heter ju Eskimåer)...Eskimåer har så många olika namn för snö. Det är säkert en myt att det är så men låt oss för sakens skull i alla fall säga att det är sant. Om du det nu är sant så finns det väl en viss logik i att man har många ord för snö om man lever i ett arktiskt klimat. Det är ju förbaskat trevligt att kunna nyansera en tillvaro som ser likadan ut från dag till dag. Med samma logik har säkert den amerikanska engelskan många ord för att tjäna pengar, ryska (och för den delen alla gamla öststatsspråk) många ord för att beskriva hur man utnyttjar folk i politikens namn och tyskan många ord för ordning och disciplin.
Men på svenska då? Vad har vi många ord för på svenska? Det enda jag kan komma på är att vi har många ord för att vara full. När en svensk ska beskriva någon, sig själv eller annan, som har varit full så förvandlas han till en Shakespeare i ordbajseri. Outgrundliga sammansättningar som "full som en kastrull" blandas med "på pickalurven" och "på lyset". Man kan vara "aprak", "dyngrak" å "drängfull". Ibland är man "salongsberusad", "plakat" eller "påstruken". Någon gång händer det att man är "småmysig", "fryntlig" eller "pruttfull". Som ni förstår går det att fylla på dessa meningar, i princip, i all oändlighet. Uppfinningsrikedomen tar aldrig slut när man vill förklara svenskens favoritsysselsättning. Frågan är väl ändå om det verkligen är så att vi, likt Eskimåerna med sin snö, måste ha alla dessa uttryck för att kunna nyansera en tillvaro som ser likadan ut från dag till dag.
Kanske är dags att utveckla språket med tio nya ord för gråmulet väder istället. För att prata om väder tycker svenskar också om men där har vi ändå inte kommit längre än till "skitväder" och "tråkväder"...
(Jag vet att det är så in-i-helvete förutsägbart att klaga på svenskar när man är svensk men istället för att skita i att skriva något när jag inte har någon fantasi valde jag att bli förutsägbar istället. Så! Jag e svensk alltså e jag förutsägbar.)
Varmt: Kondom
Kallt: Kondylom
Svenskan anses som ett väldigt fattigt språk. Det sägs att vi har få synonymer jämfört med till exempel engelskan. Ett klassiskt exempel är att Inuiter (äh, va fan dom heter ju Eskimåer)...Eskimåer har så många olika namn för snö. Det är säkert en myt att det är så men låt oss för sakens skull i alla fall säga att det är sant. Om du det nu är sant så finns det väl en viss logik i att man har många ord för snö om man lever i ett arktiskt klimat. Det är ju förbaskat trevligt att kunna nyansera en tillvaro som ser likadan ut från dag till dag. Med samma logik har säkert den amerikanska engelskan många ord för att tjäna pengar, ryska (och för den delen alla gamla öststatsspråk) många ord för att beskriva hur man utnyttjar folk i politikens namn och tyskan många ord för ordning och disciplin.
Men på svenska då? Vad har vi många ord för på svenska? Det enda jag kan komma på är att vi har många ord för att vara full. När en svensk ska beskriva någon, sig själv eller annan, som har varit full så förvandlas han till en Shakespeare i ordbajseri. Outgrundliga sammansättningar som "full som en kastrull" blandas med "på pickalurven" och "på lyset". Man kan vara "aprak", "dyngrak" å "drängfull". Ibland är man "salongsberusad", "plakat" eller "påstruken". Någon gång händer det att man är "småmysig", "fryntlig" eller "pruttfull". Som ni förstår går det att fylla på dessa meningar, i princip, i all oändlighet. Uppfinningsrikedomen tar aldrig slut när man vill förklara svenskens favoritsysselsättning. Frågan är väl ändå om det verkligen är så att vi, likt Eskimåerna med sin snö, måste ha alla dessa uttryck för att kunna nyansera en tillvaro som ser likadan ut från dag till dag.
Kanske är dags att utveckla språket med tio nya ord för gråmulet väder istället. För att prata om väder tycker svenskar också om men där har vi ändå inte kommit längre än till "skitväder" och "tråkväder"...
(Jag vet att det är så in-i-helvete förutsägbart att klaga på svenskar när man är svensk men istället för att skita i att skriva något när jag inte har någon fantasi valde jag att bli förutsägbar istället. Så! Jag e svensk alltså e jag förutsägbar.)
Varmt: Kondom
Kallt: Kondylom
tisdag 16 november 2010
Filosofiska rummet Del 1 - att mäta något.
Att tänka på filosofiska frågor utan Kamrat Rödvin är betungande eftersom hjärnan verkar utvidgas med rödvinets hjälp och följdaktligen krymper ihop utan dess hjälp. Det märks inte minst på det tryck som sker inuti skallen när man pumpat den full med ett par liter Rioja. Jag har i alla fall utan denna drycks livgivande effekter tänkt lite filosofiskt och kommit fram till en tes. Jag vet inte riktigt vadjag ska kalla den än men det finns två heta alternativ: 1. Meterdum, 2. Sekundsnygg.
Vad ska nu det här leda till tänker den kunskapstörstande läsaren? Meterdum, sekundsnygg? Så här är det. Alla är överrens om hur långt en meter är. En meter är lika lång här som i Tyskland eller Bangladesh. Detsamma gäller givetvis i de länder som inte använder den metriska skalan. En yard, aln eller inch är detsamma över hela världen. Då kan man fråga sig vad en meter är (eftersom det var det som fick mig att börja tänka på det här). Någon måste ju från början bestämt hur långt en meter ska vara. Tydligen var det så att efter franska revolutionen så bestämde man sig för att börja använda ett nyss system, den metriska skalan. Då bestämdes det att en meter skulle vara en tiomiljontedel av avståndet mellan Nordpolen och Ekvatorn. Nu visade det sig vara en dålig idé eftersom jordklotet inte är en perfekt sfär. Det kan alltså skilja sig beroende på var på jorden som vi mäter. Och i vetenskapen går det inte att leva med sådana variabler.
Nåväl man tänkte sig att man kunde ta ett stycke platina och mäta upp sin meter och använda som mall för hur långt metern skulle vara. Det var inte heller någon bra idé ur vetenskaplig synvinkel. Metaller, hur ädla de än är, har en tendens att utvidga/dra ihop sig beroende på temperatur. Forskarna kliade sig återigen i huvudet innan de kom på snilleblixten (jag har fan ingen aning om det var en snilleblixt och egentligen fattar jag inte ett skit av det här). Det exakta måttet på vad en meter är är "den sträcka ljuset färdas i vakuum under en trehundramiljontedels sekund". Lätt som en plätt sa man och systemet infördes i Frankrike 1789 och i Sverige så sent som 1875.
Jag är snart framme vid den filosofiska delen av det här, tyckte bara att historien har en viss betydelse för den tes som jag nu ska lägga fram och som förmodligen kommer skapa världsfred. Utan att ha det där måttet på vad en meter är skulle det ju faktiskt vara omöjligt att bygga hus eller mäta upp gränser. Eller det klart man skulle kunna bygga hus men det skulle inte gå att standardisera husbyggandet om alla körde med olika skalor. Just där kommer själva poängen i min tes. Varför inte standardisera dumhet? Vi bestämmer oss för vad dumhet är enligt en förutbestämd mall och kör hårt bara. Det skulle ju få slut på alla konflikter som någonsin skulle kunna ske. Jag vet att min grannes tomt börjar sex meter bort och jag vet att han är dum på grund av att han enligt dumhetsskalan är det. Någon kanske tänker, men känslomässigt då? Känslor är ju olika beroende på var man kommer ifrån. Visst är det så men kan man standardisera metern så måste man ju kunna standardisera dumhet.
Samma sak är det med skönhet. Människor tycker olika om saker. En del tycker om en skog i motljus andra gillar röken från en avloppsbrunn i New York. Det är slut med det nu. Skönhet ska standardiseras enligt samma modell som tid. En sekund, minut eller timme är samma sak över hela världen. Så ska det i mitt nya system vara för skönhet också. Så länge det inte finns något utrymme för människor att argumentera om vad som är vackert och fult kommer inte heller några konflikter att uppstå.
Meterdum och sekundsnygg, två nya begrepp som kommer att förändra världen för all framtid...fast nu börjar jag tänka efter lite. Om någon bestämmer vad som ska vara snyggt så kommer ju en jävla massa av det som jag tycker är snyggt att vara fult. Hela min existens kommer att styras av vad någon annan tycker. Tänk om någon jag gillar skulle anses som dum bara för att någon forskare kommit på att dumhet är hypotenusan av ett avsnitt av Paradise Hotell. Jag känner på något vis den Marxistiska världen greppa tag i mig, ta en tugga och sen spotta ut mig igen. Fan, när jag tänker efter är det rätt skönt att vi människor är olika, att vi tycker olika. Det är skönt att veta att en meter är en meter, att en minut är en minut och att dumhet är så mycket mer än bara ett mått. Skönhet är inte vad någon säger att det är det är vad du tycker att det är....
Och med det har jag tagit mig hela varvet runt och slagit ihjäl en halvtimme av mitt liv.
Bra: Uppmuntrande ord
Obra: Okritiskt tänkande
Vad ska nu det här leda till tänker den kunskapstörstande läsaren? Meterdum, sekundsnygg? Så här är det. Alla är överrens om hur långt en meter är. En meter är lika lång här som i Tyskland eller Bangladesh. Detsamma gäller givetvis i de länder som inte använder den metriska skalan. En yard, aln eller inch är detsamma över hela världen. Då kan man fråga sig vad en meter är (eftersom det var det som fick mig att börja tänka på det här). Någon måste ju från början bestämt hur långt en meter ska vara. Tydligen var det så att efter franska revolutionen så bestämde man sig för att börja använda ett nyss system, den metriska skalan. Då bestämdes det att en meter skulle vara en tiomiljontedel av avståndet mellan Nordpolen och Ekvatorn. Nu visade det sig vara en dålig idé eftersom jordklotet inte är en perfekt sfär. Det kan alltså skilja sig beroende på var på jorden som vi mäter. Och i vetenskapen går det inte att leva med sådana variabler.
Nåväl man tänkte sig att man kunde ta ett stycke platina och mäta upp sin meter och använda som mall för hur långt metern skulle vara. Det var inte heller någon bra idé ur vetenskaplig synvinkel. Metaller, hur ädla de än är, har en tendens att utvidga/dra ihop sig beroende på temperatur. Forskarna kliade sig återigen i huvudet innan de kom på snilleblixten (jag har fan ingen aning om det var en snilleblixt och egentligen fattar jag inte ett skit av det här). Det exakta måttet på vad en meter är är "den sträcka ljuset färdas i vakuum under en trehundramiljontedels sekund". Lätt som en plätt sa man och systemet infördes i Frankrike 1789 och i Sverige så sent som 1875.
Jag är snart framme vid den filosofiska delen av det här, tyckte bara att historien har en viss betydelse för den tes som jag nu ska lägga fram och som förmodligen kommer skapa världsfred. Utan att ha det där måttet på vad en meter är skulle det ju faktiskt vara omöjligt att bygga hus eller mäta upp gränser. Eller det klart man skulle kunna bygga hus men det skulle inte gå att standardisera husbyggandet om alla körde med olika skalor. Just där kommer själva poängen i min tes. Varför inte standardisera dumhet? Vi bestämmer oss för vad dumhet är enligt en förutbestämd mall och kör hårt bara. Det skulle ju få slut på alla konflikter som någonsin skulle kunna ske. Jag vet att min grannes tomt börjar sex meter bort och jag vet att han är dum på grund av att han enligt dumhetsskalan är det. Någon kanske tänker, men känslomässigt då? Känslor är ju olika beroende på var man kommer ifrån. Visst är det så men kan man standardisera metern så måste man ju kunna standardisera dumhet.
Samma sak är det med skönhet. Människor tycker olika om saker. En del tycker om en skog i motljus andra gillar röken från en avloppsbrunn i New York. Det är slut med det nu. Skönhet ska standardiseras enligt samma modell som tid. En sekund, minut eller timme är samma sak över hela världen. Så ska det i mitt nya system vara för skönhet också. Så länge det inte finns något utrymme för människor att argumentera om vad som är vackert och fult kommer inte heller några konflikter att uppstå.
Meterdum och sekundsnygg, två nya begrepp som kommer att förändra världen för all framtid...fast nu börjar jag tänka efter lite. Om någon bestämmer vad som ska vara snyggt så kommer ju en jävla massa av det som jag tycker är snyggt att vara fult. Hela min existens kommer att styras av vad någon annan tycker. Tänk om någon jag gillar skulle anses som dum bara för att någon forskare kommit på att dumhet är hypotenusan av ett avsnitt av Paradise Hotell. Jag känner på något vis den Marxistiska världen greppa tag i mig, ta en tugga och sen spotta ut mig igen. Fan, när jag tänker efter är det rätt skönt att vi människor är olika, att vi tycker olika. Det är skönt att veta att en meter är en meter, att en minut är en minut och att dumhet är så mycket mer än bara ett mått. Skönhet är inte vad någon säger att det är det är vad du tycker att det är....
Och med det har jag tagit mig hela varvet runt och slagit ihjäl en halvtimme av mitt liv.
Bra: Uppmuntrande ord
Obra: Okritiskt tänkande
söndag 14 november 2010
WT Demokraterna - Dokumentärsåpoperans vänner
Att klaga på Sverigedeomkraterna (SD) känns väldigt politiskt korrekt (PK) och är väl lite som att sparka in bollen i vidöppet mål. Kan inte säga att jag vet om någon som röstade på Dressmankillarna vid valet. Trots allt fick de ju styva 5 procent av de röstberättigades valsedlar och de ska de ha respekt för. Rent krasst så kan man väl säga att det är skillnad på att bo i problemområden (vi kan nog erkänna att de finns) och att leva bland i huvudsakligen infödd svensk befolkning. Det är nog lättare att ta till sig grabbarnas budskap om man bor i Rosengård (ja, för helvete det är ett problemområde) eller Rinkeby än om man bor på Södermalm eller Bunkeflostrand. Så att döma ut alla som röstat på SD som idioter funkar inte för mig, åtminstone inte av den anledningen (om nu någon inte tycker att infödda svenskar som bor i invandrartäta områden är idioter).
Jag tror däremot (utan att på något vis ha bedrivit empirisk forskning på området) att de som röstar på SD är samma människor som kollar på dokumentärsåpoperor (DS). Som ni märker behöver man inte vara raketforskare för att se att de bara vänt på akronymen DS till SD. Egentligen är de grabbar som vuxit upp med Baren, Samantha Fox å tribaltatueringar. Som i smyg diggade Whitney Houston (medan hon fortfarande hade tänder å kunde sjunga). Nu sitter de flera kvällar i veckan å kollar på Ullared, Big Brother å Paradise Hotel. Det finns antagligen två anledningar till detta. Först och främst för att det gillar tribaltatuerade killar som snackar värmländska och blonderade, svanktatuerade flickor som snackar västgötska. Att de sen super ner sig å kräks i kameralinsen gör det hela bara ännu svenskare.
Deras Sverige består alltså av ett gäng obildade flickor å pojkar i 25-års åldern som fortfarande brottas med pubertala problem som ju mer jag får pippa ju bättre människa är jag och om nån ser mig pippa är jag en jävla karlakarl. Det hela är egentligen förstummande för inte bara DS-människorna är kidnappade och våldförda oralt av SD-gossarna. Vi har också Lasse Lönndahl-svenskarna (för yngre läsare är Lasse Lönndahl typ en äldre Lasse Berghagen, och för ännu yngre läsare är han typ som han Måns som e ihop med hon från A-Teens). Vi pratar allså om den snart utdöende gruppen infödda svenskar som vi kallar fyrtiotalister. De kollar nog inte så ofta på DS men de gillar SD:s budskap om att allt var så jävla mycket bättre förr. För är det något äldre människor tycker så är det att det var bättre förr.
De lyssnar gärna på Evert Taube (en mycket gammal för längesedan död trubadur med en sångröst som kunde väcka upp döda och ett gitarrspel som lämnade kilovis med mer att önska). Man kan säga att det bästa dom vet är att sjunga (skråla) om Fritjof å Carmencita och leva i en värld så full av traditioner att man nästan baxnar. Där finns traditioner för allt och rubbas cirklarna det minsta så är det katastrof (läs: om julklapparna delas ut innan Kalle Anka).
Det är alltså bland dessa grupper svenskar som SD hittar sina väljare i min värld. Vad de vill ha är en tribaltatuerad trubadur som inte kan sjunga, och han ska dessutom allra helst inte kunna sjunga på värmländska. Flickorna ska vara svanktatuerade och säga saker som "men ja ba, ja ba sillade pattarna å farsan betalade" (samtidigt som de lyssnar på Lady Gaga).
Detta är ju ett helt outömligt ämne egentligen så jag måste nog göra en "Del Två" av det. På många sätt är jag jävligt svensk (oroande många) men jag vägrar att ta del av ett budskap som luktar lika mycket avföring som en Indisk kåkstad...´
(Anledningen till rubriken WT Demokraterna är givetvis förkortningen av White Thrash)
Hurra: Sista dagen på fastan imorgon
Buuuu: Rabenfuckinghorst Plummi
Jag tror däremot (utan att på något vis ha bedrivit empirisk forskning på området) att de som röstar på SD är samma människor som kollar på dokumentärsåpoperor (DS). Som ni märker behöver man inte vara raketforskare för att se att de bara vänt på akronymen DS till SD. Egentligen är de grabbar som vuxit upp med Baren, Samantha Fox å tribaltatueringar. Som i smyg diggade Whitney Houston (medan hon fortfarande hade tänder å kunde sjunga). Nu sitter de flera kvällar i veckan å kollar på Ullared, Big Brother å Paradise Hotel. Det finns antagligen två anledningar till detta. Först och främst för att det gillar tribaltatuerade killar som snackar värmländska och blonderade, svanktatuerade flickor som snackar västgötska. Att de sen super ner sig å kräks i kameralinsen gör det hela bara ännu svenskare.
Deras Sverige består alltså av ett gäng obildade flickor å pojkar i 25-års åldern som fortfarande brottas med pubertala problem som ju mer jag får pippa ju bättre människa är jag och om nån ser mig pippa är jag en jävla karlakarl. Det hela är egentligen förstummande för inte bara DS-människorna är kidnappade och våldförda oralt av SD-gossarna. Vi har också Lasse Lönndahl-svenskarna (för yngre läsare är Lasse Lönndahl typ en äldre Lasse Berghagen, och för ännu yngre läsare är han typ som han Måns som e ihop med hon från A-Teens). Vi pratar allså om den snart utdöende gruppen infödda svenskar som vi kallar fyrtiotalister. De kollar nog inte så ofta på DS men de gillar SD:s budskap om att allt var så jävla mycket bättre förr. För är det något äldre människor tycker så är det att det var bättre förr.
De lyssnar gärna på Evert Taube (en mycket gammal för längesedan död trubadur med en sångröst som kunde väcka upp döda och ett gitarrspel som lämnade kilovis med mer att önska). Man kan säga att det bästa dom vet är att sjunga (skråla) om Fritjof å Carmencita och leva i en värld så full av traditioner att man nästan baxnar. Där finns traditioner för allt och rubbas cirklarna det minsta så är det katastrof (läs: om julklapparna delas ut innan Kalle Anka).
Det är alltså bland dessa grupper svenskar som SD hittar sina väljare i min värld. Vad de vill ha är en tribaltatuerad trubadur som inte kan sjunga, och han ska dessutom allra helst inte kunna sjunga på värmländska. Flickorna ska vara svanktatuerade och säga saker som "men ja ba, ja ba sillade pattarna å farsan betalade" (samtidigt som de lyssnar på Lady Gaga).
Detta är ju ett helt outömligt ämne egentligen så jag måste nog göra en "Del Två" av det. På många sätt är jag jävligt svensk (oroande många) men jag vägrar att ta del av ett budskap som luktar lika mycket avföring som en Indisk kåkstad...´
(Anledningen till rubriken WT Demokraterna är givetvis förkortningen av White Thrash)
Hurra: Sista dagen på fastan imorgon
Buuuu: Rabenfuckinghorst Plummi
torsdag 11 november 2010
Det är lättare att byta ut tränaren än att sparka hela laget...
Socialdemokraternas partiledare Mona Sahlin gjorde igår ett utspel om att hela partiledningen borde bytas ut. Detta med anledning av de två senasete riksdagsvalsresultaten för hennes parti. Partiet har tappat mängder av väljare sen storhetstiden från trettitalet och fram till nititalet. Hon har säkert en poäng med det hon säger men jag tror uppriktigt inte att det hjälper det föråldrade partiet att komma vidare. Människor är generellt sätt inte dumma men lika generellt sätt är de själviska till sin natur. Det är just själviskheten i kombination med samarbete som driver ett samhälle framåt. Solidaritet finns bara så länge man tjänar på det själv. T ex genom att fiska röster med kroken agnad med löften om bidrag.
Egentligen tror jag inte att Mona är en dålig människa, inte heller att hon är mer korkad än nån annan. Problemet för henne är att hon mitt i allt sitt arbete för att göra goda saker inte har insett att hon är på helt fel plats i livet. Mona skulle säkert vara en utmärkt barnmorska eller förskolelärarinna eller snabbköpskassörska. Där skulle hon, med sitt folkliga sätt, få människor att må bra. I kassan på City Gross kunde hon skratta å stoja med kunderna å säga saker som: -"Fläskfärsen är billig idag, ska det vara ett kilo?"
Men stackars Mona valde en annan väg i livet vilket hon ska ha all respekt för.
En partiledare med otillräcklig utsrålning för ett parti med otillräcklig politik är inte en bra kombination. Alltför många lever kvar i en tid som inte längre finns. Till och med nittitalet känns väldigt avlägset när man tittar tillbaka på det. Men Socialdemokraterna har stannat kvar ungefär där, när "Fräcka Fredag" med Malena Ivarsson var det tuffaste som gick på tv. När människor inte hade några andra krav än att bli försörjda av samhället och kolla på lättsnusk på tv om fredagarna. Men redan minst ett decenium tidigare hade en mindre revolution startat. Fler och fler människor började ställa krav på annat än att bli försörjd, man ville ha ett liv också. Tryggheten var så inbyggd i systemet att den kändes självklar men tryggheten var trots allt en chimär.
En förfalskning målad i olja av ett system som hade tappat kontrollen på inkomster och utgifter.
Solidaritet är viktigt men man måste förstå att för de allra flesta människor är ens egna barn viktigare än vad andras barn är. För mig är min mamma viktigare än vad din mamma är. Och för de allra flesta människor med vettet i behåll är den viktigaste människan i världen "sig själv". Det handlar inte ett skit om egoism, det handlar om realism. Man gör saker för att må bra själv. Klart som fan att jag skulle gå i döden för min son men det är inte lika mycket för att han ska få leva vidare som för att jag inte skulle kunna leva vidare utan honom. Det allra mesta som du gör för andra gör du egentligen för dig själv. För att få uppskattning och beröm eller pengar. Skit samma vilka dina motiv är.
Det är så människor fungerar när de inte tvingas att leva under socialismens fasansfulla fana. Det är så människor skulle vilja fungera när de lever under socialismens fasansfulla fana. Det finns bara en person som kan leva ditt liv och det är du själv. Endast du kan göra dina val och ta ansvar för dom. Så fort du lägger ansvaret för ditt liv hos någon annan har du förverkat din rätt att ställa krav på hur du ska ha det.
Socialdemokraterna har avlat fram en människotyp som de förlorat kontrollen över. Man försökte odla fram en hybrid mellan socialism och marknadsekonomi som från början var dömd att misslyckas då människor som får ett finger gärna tar hela handen. Klart det är skönt att vi slipper skitjobben som fanns förr (så att nån annan får göra dom åt oss, gärna i länder med mycket sol och lite utbildning), att vi har en social trygghet och en hyggligt fungerande infrastruktur. Där gjorde socialdemokratin bra saker men deras system behövs inte längre eftersom människor är utbildade och kan ställa krav på annat än att få bidrag och försörjning. Det är ju inte så att vi håller på att ramla tillbaka hundra år i tiden bara för att vi har en borgerlig regering. Vad som händer nu är en utjämning av ett system som var dödsdömt från början på grund av människors inbyggda värdegrunder. Altruism är ett påhittat tillstånd för att hjälpa till att förklara varför man gör saker för andra. Jag skulle vilja påstå att allt du gör, det gör du för dig själv...
(fy fan, vad jag babblade på idag...om saker som jag egentligen inte har en aning om...men, vänta nu...jag är, jag är, jag är ju nästan som en politiker då...)
Dagens glädjeskutt: Skitsnack på nätet
Dagens gråtattack: Människor som inte förstår ironi (och, ja vad fan tror ni...Rabenhorst Plummi förstås)
Egentligen tror jag inte att Mona är en dålig människa, inte heller att hon är mer korkad än nån annan. Problemet för henne är att hon mitt i allt sitt arbete för att göra goda saker inte har insett att hon är på helt fel plats i livet. Mona skulle säkert vara en utmärkt barnmorska eller förskolelärarinna eller snabbköpskassörska. Där skulle hon, med sitt folkliga sätt, få människor att må bra. I kassan på City Gross kunde hon skratta å stoja med kunderna å säga saker som: -"Fläskfärsen är billig idag, ska det vara ett kilo?"
Men stackars Mona valde en annan väg i livet vilket hon ska ha all respekt för.
En partiledare med otillräcklig utsrålning för ett parti med otillräcklig politik är inte en bra kombination. Alltför många lever kvar i en tid som inte längre finns. Till och med nittitalet känns väldigt avlägset när man tittar tillbaka på det. Men Socialdemokraterna har stannat kvar ungefär där, när "Fräcka Fredag" med Malena Ivarsson var det tuffaste som gick på tv. När människor inte hade några andra krav än att bli försörjda av samhället och kolla på lättsnusk på tv om fredagarna. Men redan minst ett decenium tidigare hade en mindre revolution startat. Fler och fler människor började ställa krav på annat än att bli försörjd, man ville ha ett liv också. Tryggheten var så inbyggd i systemet att den kändes självklar men tryggheten var trots allt en chimär.
En förfalskning målad i olja av ett system som hade tappat kontrollen på inkomster och utgifter.
Solidaritet är viktigt men man måste förstå att för de allra flesta människor är ens egna barn viktigare än vad andras barn är. För mig är min mamma viktigare än vad din mamma är. Och för de allra flesta människor med vettet i behåll är den viktigaste människan i världen "sig själv". Det handlar inte ett skit om egoism, det handlar om realism. Man gör saker för att må bra själv. Klart som fan att jag skulle gå i döden för min son men det är inte lika mycket för att han ska få leva vidare som för att jag inte skulle kunna leva vidare utan honom. Det allra mesta som du gör för andra gör du egentligen för dig själv. För att få uppskattning och beröm eller pengar. Skit samma vilka dina motiv är.
Det är så människor fungerar när de inte tvingas att leva under socialismens fasansfulla fana. Det är så människor skulle vilja fungera när de lever under socialismens fasansfulla fana. Det finns bara en person som kan leva ditt liv och det är du själv. Endast du kan göra dina val och ta ansvar för dom. Så fort du lägger ansvaret för ditt liv hos någon annan har du förverkat din rätt att ställa krav på hur du ska ha det.
Socialdemokraterna har avlat fram en människotyp som de förlorat kontrollen över. Man försökte odla fram en hybrid mellan socialism och marknadsekonomi som från början var dömd att misslyckas då människor som får ett finger gärna tar hela handen. Klart det är skönt att vi slipper skitjobben som fanns förr (så att nån annan får göra dom åt oss, gärna i länder med mycket sol och lite utbildning), att vi har en social trygghet och en hyggligt fungerande infrastruktur. Där gjorde socialdemokratin bra saker men deras system behövs inte längre eftersom människor är utbildade och kan ställa krav på annat än att få bidrag och försörjning. Det är ju inte så att vi håller på att ramla tillbaka hundra år i tiden bara för att vi har en borgerlig regering. Vad som händer nu är en utjämning av ett system som var dödsdömt från början på grund av människors inbyggda värdegrunder. Altruism är ett påhittat tillstånd för att hjälpa till att förklara varför man gör saker för andra. Jag skulle vilja påstå att allt du gör, det gör du för dig själv...
(fy fan, vad jag babblade på idag...om saker som jag egentligen inte har en aning om...men, vänta nu...jag är, jag är, jag är ju nästan som en politiker då...)
Dagens glädjeskutt: Skitsnack på nätet
Dagens gråtattack: Människor som inte förstår ironi (och, ja vad fan tror ni...Rabenhorst Plummi förstås)
onsdag 10 november 2010
Fobi or not fobi, that is the question...
Mattias Gardell, religionshistoriker och professor i jämförande religionshistoria och innehavare av ett stabilt bocksägg i grå nyans har skrivit en ny bok. Men innan vi går in på den tänkte jag ge en liten bakgrund till mannens åsikter om världen i allmänhet och religion i synnerhet. Mannen har avlat fram nio barn och är socialist för att inte säga anarkist. En säkert mycket beläst man, förmodligen intelligent och uppenbarligen med ett jävla tryck i trumpeten (jag menar, nio barn...) Men det han är mest känd för och det som jag förmodar är en aning traumatiskt är att hans bror är betydligt mer känd och framgångsrik. Hans bror är förstås mannen som näst efter Sighsten Herrgård givit korvrytteriet ett ansikte i Sverige. Om jag behöver vara mer övertydlig så är det inte han som bryter på finska och heter Mark...
Mattias är också en av frontfigurerna i "Ship to Gaza", en organisation som gillar att leka "ett skepp kommer lastat med utrustning för att bygga vapen så vi kan döda de där jävla judarna". Men ok, nu skulle inte det här handla om Palestina och Israel. Jag vill bara med emfas understryka vad den komiske korvryttarens bror är för en filur. Han är en übersocialist helt enkelt, en übersocialist med ett stort religionsintresse. Därför heter följdaktligen hans senaste bok Islamofobi, en bok som jag bara måste läsa. Anledningen till detta intresse var en intervju jag nyss hörde på radions P1. Mattias "pressades" (pressades är väl inte riktigt sant då 95 % av alla reportrar på P1 har samma politiska övertygelse som Gardell) att svara på varför inte andra muslimer fördömer det som de "dumma"muslimerna gör. Svarade var så svävande att man kunde fyllt ballonger på ett nöjesfält med det. Han babblade nåt om att alla svenskar är ju inte som han i Malmö som gått runt å lekt Dirty Harry (han slingrade in sig i nåt annat också men det var för komplicerat för mig att förstå sammanhanget i vad han sa, vilket i och för sig är klassikt retorik för människor som tror sig veta bättre än andra)
Boken ska, som namnet antyder, behandla just den ökande islamofobin i världen. Varför vi nu istället för att ha judefobi eller negerfobi har islamofobi. Han menar, förmodar jag, att de allra flesta muslimer är schyssta å coola katter som är som vem som helst. Han menar säkert också att de som begår vidriga brott med Koranen i ena handen och en missil i den andra inte har med Islam att göra. Han har såklart rätt i det. De allra flesta muslimer är säkert coola katter som är som vem som helst till skillnad från att , ja just det, dom är muslimer. De lägger sina liv i händerna på en religion vars utveckling har stannat nån gång på 600-talet. På en kopia av vårt eget gamla testamente med en ondskefull, hämndlysten Gud som bara vill jävlas med vanligt folk.
Jag kan garantera att jag är en av dom som bidrar till den ökande islamofobin i världen, jag bidrar till religionsfobier rent generellt (även till växthuseffekten med det där satans Rabenhorst Plummi som gör att magen är som en tickande bomb). Männsikor borde inte få ha frihet till sin religion då en allt för stor det av de som är religiösa inte kan hantera den frihet som vi ger dem.. Så länge religionen är ett samtal mellan en enskild individ och "Gud" kan man förbjuda det lika lite som man kan förbjuda onani. Men sköt för fan er religion som ni gör med ert tuppruskande, sköt det i hemmet utan att blanda in andra familjemedlemmar eller utomstående. Jag vill lika lite se nån som drar i struten som jag vill se muslimer/kristna/vadfansomhelst missionera för sin "Gud". Och det stora problemet är att jag bor i en upplyst sekulariserad del av världen där till och med prästerna försöker vara hippa å hänga med i tiden, medan muslimerna till stor del fortfarande lever kvar i tiden där snubben med den fräckaste åsnan var den som fick ligga.
Mysigt: Människor som uppskattar skämt
Omysigt: Religion (och Rabenhorst Plummi)
Mattias är också en av frontfigurerna i "Ship to Gaza", en organisation som gillar att leka "ett skepp kommer lastat med utrustning för att bygga vapen så vi kan döda de där jävla judarna". Men ok, nu skulle inte det här handla om Palestina och Israel. Jag vill bara med emfas understryka vad den komiske korvryttarens bror är för en filur. Han är en übersocialist helt enkelt, en übersocialist med ett stort religionsintresse. Därför heter följdaktligen hans senaste bok Islamofobi, en bok som jag bara måste läsa. Anledningen till detta intresse var en intervju jag nyss hörde på radions P1. Mattias "pressades" (pressades är väl inte riktigt sant då 95 % av alla reportrar på P1 har samma politiska övertygelse som Gardell) att svara på varför inte andra muslimer fördömer det som de "dumma"muslimerna gör. Svarade var så svävande att man kunde fyllt ballonger på ett nöjesfält med det. Han babblade nåt om att alla svenskar är ju inte som han i Malmö som gått runt å lekt Dirty Harry (han slingrade in sig i nåt annat också men det var för komplicerat för mig att förstå sammanhanget i vad han sa, vilket i och för sig är klassikt retorik för människor som tror sig veta bättre än andra)
Boken ska, som namnet antyder, behandla just den ökande islamofobin i världen. Varför vi nu istället för att ha judefobi eller negerfobi har islamofobi. Han menar, förmodar jag, att de allra flesta muslimer är schyssta å coola katter som är som vem som helst. Han menar säkert också att de som begår vidriga brott med Koranen i ena handen och en missil i den andra inte har med Islam att göra. Han har såklart rätt i det. De allra flesta muslimer är säkert coola katter som är som vem som helst till skillnad från att , ja just det, dom är muslimer. De lägger sina liv i händerna på en religion vars utveckling har stannat nån gång på 600-talet. På en kopia av vårt eget gamla testamente med en ondskefull, hämndlysten Gud som bara vill jävlas med vanligt folk.
Jag kan garantera att jag är en av dom som bidrar till den ökande islamofobin i världen, jag bidrar till religionsfobier rent generellt (även till växthuseffekten med det där satans Rabenhorst Plummi som gör att magen är som en tickande bomb). Männsikor borde inte få ha frihet till sin religion då en allt för stor det av de som är religiösa inte kan hantera den frihet som vi ger dem.. Så länge religionen är ett samtal mellan en enskild individ och "Gud" kan man förbjuda det lika lite som man kan förbjuda onani. Men sköt för fan er religion som ni gör med ert tuppruskande, sköt det i hemmet utan att blanda in andra familjemedlemmar eller utomstående. Jag vill lika lite se nån som drar i struten som jag vill se muslimer/kristna/vadfansomhelst missionera för sin "Gud". Och det stora problemet är att jag bor i en upplyst sekulariserad del av världen där till och med prästerna försöker vara hippa å hänga med i tiden, medan muslimerna till stor del fortfarande lever kvar i tiden där snubben med den fräckaste åsnan var den som fick ligga.
Mysigt: Människor som uppskattar skämt
Omysigt: Religion (och Rabenhorst Plummi)
tisdag 9 november 2010
Johanssons Ramadan - Dag 2 - Kan man äta gul snö?
Ännu en arbetsnatt är till ända. Den som just avslutats kan inte sammanfattas som annat än ett skämt. Något sånt där man kan skratta åt ungefär som man skrattar åt nån som ramlar med näsan före i en hög med elefantskit. Roligt när det drabbar nån annan, inte fullt lika roligt om man själv skulle drabbas av det.
Ja ja, den sista fasta födan landade i magen vid lunch igår, lite broccoli och yoghurt ned något pulver som kallas för Hälsomål. Smakade ungefär som torkad gräsmatta (vilket det säkert är också men Hälsomål låter onekligen lite klatchigare). Natten har förutom skitjobb bjudit på två koppar örtte och nån liter kranvatten. Det finns säkert Hälsovatten att köpa till den torkade gräsmattan men jag gjorde aldrig det tillvalet.
Frukosten idag består av det fullkomligt vidriga Rabenhorst Plummi. Namnet låter som en vidrig nazistisk rörmokarfirma och smakar inte dugg bättre än det som den vidriga nazistiska rörfirman hittar när Fraulain Schmidt fått stopp i avloppet. Däremot tror jag att jag kan ha fått upp en affärsidé när det kommer till örtteet. Det luktar en aning som billig afgansk röka, inte tobak då utan riktig rocknrollafganröka. Så jag tänkte sprätta upp påsarna å rulla in innehållet i cigarettpapper istället. Hur den centralstimulerande effekten ät törs jag inte svara på än men av lukten att döma skulle säkert snuten sy in mig å ta pissprov.
För varje klunk av nazistsåsen jag tvingas dricka känns det som en ny fylls upp i glaset, kanske är så att Herr Rabenhorst och hans rockande Rörmokare kommit på dryckernas egen Särimner. Jag dricker upp skiten på kvällen å sen står det ett nytt glas där på morgonen igen å väntar...vilken mardröm.
Anledning till jubel idag: Inget
Anledning till burop idag: Rabenhorst Plummi (det kommer för övrigt alltid att vara så, Rapande Rabenhorsts Rektum Boys har uppfunnit själva essensen av hur en äcklig dryck ska smaka)
Ja ja, den sista fasta födan landade i magen vid lunch igår, lite broccoli och yoghurt ned något pulver som kallas för Hälsomål. Smakade ungefär som torkad gräsmatta (vilket det säkert är också men Hälsomål låter onekligen lite klatchigare). Natten har förutom skitjobb bjudit på två koppar örtte och nån liter kranvatten. Det finns säkert Hälsovatten att köpa till den torkade gräsmattan men jag gjorde aldrig det tillvalet.
Frukosten idag består av det fullkomligt vidriga Rabenhorst Plummi. Namnet låter som en vidrig nazistisk rörmokarfirma och smakar inte dugg bättre än det som den vidriga nazistiska rörfirman hittar när Fraulain Schmidt fått stopp i avloppet. Däremot tror jag att jag kan ha fått upp en affärsidé när det kommer till örtteet. Det luktar en aning som billig afgansk röka, inte tobak då utan riktig rocknrollafganröka. Så jag tänkte sprätta upp påsarna å rulla in innehållet i cigarettpapper istället. Hur den centralstimulerande effekten ät törs jag inte svara på än men av lukten att döma skulle säkert snuten sy in mig å ta pissprov.
För varje klunk av nazistsåsen jag tvingas dricka känns det som en ny fylls upp i glaset, kanske är så att Herr Rabenhorst och hans rockande Rörmokare kommit på dryckernas egen Särimner. Jag dricker upp skiten på kvällen å sen står det ett nytt glas där på morgonen igen å väntar...vilken mardröm.
Anledning till jubel idag: Inget
Anledning till burop idag: Rabenhorst Plummi (det kommer för övrigt alltid att vara så, Rapande Rabenhorsts Rektum Boys har uppfunnit själva essensen av hur en äcklig dryck ska smaka)
måndag 8 november 2010
Johanssons Ramadan - Who the hell farted? Part One...
Efter ett mustigt 16-timmarspass vid löpande bandet i Klarakvarteren tar jag åter av mig blåstället och förvandlas till mysig hemmaman med buskigt skägg och Mah Jong kallingar. De i min omgivning som känner mig kommer nog att få en överraskning (chock är ett ord som kvällstidningarna totalt urvattnat) över det som är på gång att hända med den spenslige skribentens kropp. Jag ska fasta, med start idag. I sex dagar ska kroppen endast få ta del av läckerheter som Rabenhorst Plummi, morotsmust, Ledins Curite och grönsaksbuljong. Det ytterst smakfulla linfröavkoket kommer nog - så att säga - få fart på avloppet i Hägersten.
Det är inte för inte som jag känner mig som en modern Gröna Vågen medlem (läs ovan angående ansiktsbehåring och klädsel).Men nu är det tack å lov inte så att jag bytt sida i åsiktskriget mellan rött och blått (ärligt talat, senast det var riktiga motsättningar mellan rött å blått var väl på Erlanders tid) utan det handlar mer om två andra saker. Välbefinnande och viljestyrka. Jag har nog en hel del av båda dessa egenskaper men om man inte utsätter sig för tester kan man aldrig veta. (Ärligt talat, hur många är det som "gillar att ha många bollar i luften" som verkligen kan jonglera?)
Risken är väl att humöret kan bli lidande, känn dock ingen oro över detta. Jag lovar att ta ut det på min familj så att inga arga eller fula ord kommer att spridas över internet. Fanns det minsta risk för detta skulle jag genast kontakta Google så de fick möjlighet att spärra min sida i Kina innan nån stackars student i Beijing åkte på hjärtinfarkt.
Nä, nu jävlar kickade linfröavkoket in. Bäst å rusa...
Bäst just nu: Linfröavkok
Sämst just nu: Rabenhorst Plummi
Det är inte för inte som jag känner mig som en modern Gröna Vågen medlem (läs ovan angående ansiktsbehåring och klädsel).Men nu är det tack å lov inte så att jag bytt sida i åsiktskriget mellan rött och blått (ärligt talat, senast det var riktiga motsättningar mellan rött å blått var väl på Erlanders tid) utan det handlar mer om två andra saker. Välbefinnande och viljestyrka. Jag har nog en hel del av båda dessa egenskaper men om man inte utsätter sig för tester kan man aldrig veta. (Ärligt talat, hur många är det som "gillar att ha många bollar i luften" som verkligen kan jonglera?)
Risken är väl att humöret kan bli lidande, känn dock ingen oro över detta. Jag lovar att ta ut det på min familj så att inga arga eller fula ord kommer att spridas över internet. Fanns det minsta risk för detta skulle jag genast kontakta Google så de fick möjlighet att spärra min sida i Kina innan nån stackars student i Beijing åkte på hjärtinfarkt.
Nä, nu jävlar kickade linfröavkoket in. Bäst å rusa...
Bäst just nu: Linfröavkok
Sämst just nu: Rabenhorst Plummi
Att vara Charlie Sheen
Bäst att klargöra en hel bärkasse med saker först så att inga missförstånd uppstår. I det lotteri som det genetiska urvalet är hade jag definivt inte samma tur som Charlie har haft. Jag har inte heller nuppat med en fjärdedel av världens allra vackraste kvinnor. En å annan stänkare har jag trots allt fått i mig men till Charlies avlopp till strupe har jag miltals kvar. Det vore väl också en lögn att påstå att jag har spelat in lika många filmer som Charlie trots att min far var väldigt engagerad i Super 8-kameran som han införskaffade medan folkhemmet fortfarande existerade. Man skulle kunna påstå att den enda likhet vi har är att vi är födda på samma jordklot.
Med tanke på livet han lever skulle det nog vara fysiskt möjligt för honom att spela två och en halv män alldeles själv, för i sanningens namn lever han nog lika mycket som två och en halv normal man lever.
Han äter, nuppar och spelar in filmer lika mycket som ..ja just det, två å en halv man. När det däremot kommer till spånken lyckas han på något outgrundligt vis dubbla de två å en halv männen till fem. Han beställer alltså aldrig in mindre än fem av det han vill ha när han sitter på Hollywoods svar på Gröne Jägaren. Och Charlie, min vän, det märks. Även jag ser löpen om misshandlade fruar och kvinnor som idkar snusk mot betalning.
Det kan för ett otränat öga verka vara väldigt synd om Charlie. Han dricker för mycket, han pippar för mycket, han slåss för mycket, han kör för fort (skulle tippa på 250 km/h...japp, 100 knyck x 2,5=250) och det är säkert så också...(nu började jag själv läsa vad jag skrivit och insåg med darrande underläpp...att att att...FAN, JAG VILL VARA CHARLIE SHEEN!!!!)
Jag vill också rumla å drumla å bli förlåten. Jag vill också få 200 000 dollar för att skvätta ur mig en oneliner som nån annan skrivit åt mig samtidigt som jag sippar på en whisky av god kvalitet. Jag vill inte behöva gå upp tidigt för att jobba, jag vill gå upp tidigt och göra vad jag vill!
Charlieponken! Byt med mig!
Med tanke på livet han lever skulle det nog vara fysiskt möjligt för honom att spela två och en halv män alldeles själv, för i sanningens namn lever han nog lika mycket som två och en halv normal man lever.
Han äter, nuppar och spelar in filmer lika mycket som ..ja just det, två å en halv man. När det däremot kommer till spånken lyckas han på något outgrundligt vis dubbla de två å en halv männen till fem. Han beställer alltså aldrig in mindre än fem av det han vill ha när han sitter på Hollywoods svar på Gröne Jägaren. Och Charlie, min vän, det märks. Även jag ser löpen om misshandlade fruar och kvinnor som idkar snusk mot betalning.
Det kan för ett otränat öga verka vara väldigt synd om Charlie. Han dricker för mycket, han pippar för mycket, han slåss för mycket, han kör för fort (skulle tippa på 250 km/h...japp, 100 knyck x 2,5=250) och det är säkert så också...(nu började jag själv läsa vad jag skrivit och insåg med darrande underläpp...att att att...FAN, JAG VILL VARA CHARLIE SHEEN!!!!)
Jag vill också rumla å drumla å bli förlåten. Jag vill också få 200 000 dollar för att skvätta ur mig en oneliner som nån annan skrivit åt mig samtidigt som jag sippar på en whisky av god kvalitet. Jag vill inte behöva gå upp tidigt för att jobba, jag vill gå upp tidigt och göra vad jag vill!
Charlieponken! Byt med mig!
söndag 7 november 2010
Afganistan och dess skjutglada gamla fingrar
Det bråkas i Afganistan, det har bråkats i Afganistan och det bråkas om Afganistan. Jag tycker själv att jag har hamnat i helvetets förland genom att bo i Sverige med nio månaders mörker å kyla om året. Inte ens min gamla mammas uppmuntrande -"det är väl skönt med årstider?" hjälper mig särskilt mycket med tanke på att det faktiskt bara finns två årstider. Varmt eller kallt, varav den senare är i en majoritet som inte står Kim Jong IIs regerande i Nordkorea lång efter. Nåväl, Afganistan hade ju inte heller nån vidare tur i lotteriet när det gäller placering. Med grannar som Pakistan (kärnvapengalningar), Kina (ännu värre kärnvapengalningar), Iran (religiösa galningar) samt ett gäng andra länder med -stan som ändelse och förstavelser jag inte ens vill försöka att stava till, kunde man ha önskat dom ett lyckligare slut hos han Rickard i Postkodmiljonären.
Att mastodonter som Alexander den Store och Djingis Khan har spelat på stora scenen i Kabul känns faktiskt alldeles självklart med tanke på regionens historiska betydelse. När Britpopen sen gjorde sitt intåg under 1800-talet började förfallet givetvis. Att britter har dåliga tänder vet ju alla men att de dessutom avlade in det i den Afganska befolkningen känns allt annat än rättvist. Hur som helst, under hela landets oroliga uppväxt har de i alla fall fått lyssna till musik. Må så vara att det har varit från klingande svärd stämda i moll men det är i alla fall inget som en schysst rök på vattenpipan inte kunnat stämma om till dur.
Nu har i alla fall det sista ackordet på en sabel spelats på stora scenen. Talibanerna vill ta över. Talibaner har ett inte alls oförtjänt dåligt rykte hos alla utom de själva. Galenskap och religion är tvillingar med varandra men Talibaner är galenskap på steroider och religion med två säckar superjäst. De är helt enkelt de värsta av de värsta (även om den svenska kriminella organisationen "Fucked for Life" gärna vill framstå som det så är det korgossarnas korgossar i sammanhanget). Talibaner gillar inte musik, ja egentligen gillar de ingenting utom att slå ihjäl människor i takt till radbandspulande och koranenrapande. Säga vad man vill om Djingis Khan men musik har åtminstone skrivits till hans ära men har någon hört Talibanblues, Jag älskar min Taliban eller Talibananer i Pyjamas spelas på radio nån gång? Jag letade förtvivlat på Spotify men hittade inte en not om en glad Taliban.
Att nu en kommunistledare i Sverige vill dra tillbaka de svenska soldaterna från Afganistan känns som ett hån mot alla musikälskare världen över. Ohly verkar ju vara en cool lirare trots sitt handikapp i form av hans politiska övertygelse, men att han var en sån musikhatare trodde jag inte. Lasse, det finns bara en utväg och den är inte att medla med musikhatande galenskapsstinna religionsfanatiker. Den enda utvägen är att hugga huvudet av dem, sticka en vitlöksindränkt påle genom hjärtat på dem och sen lösa upp resterna av dem i BT-Kemis gamla fabrik i Teckomatorp. Det är ledsamt att svenska soldater får sätta livet till men krig är krig och Afganerna behöver musik för att orka med livet i detta oländiga land med svinkalla vintrar, stekheta somrar och bergskedjor höga som snubben jag såg i tunnelbanan igår kväll.
Tummen upp: Ac/Dc
Tummen ner. Talibaner
Ha en bra dag...
Att mastodonter som Alexander den Store och Djingis Khan har spelat på stora scenen i Kabul känns faktiskt alldeles självklart med tanke på regionens historiska betydelse. När Britpopen sen gjorde sitt intåg under 1800-talet började förfallet givetvis. Att britter har dåliga tänder vet ju alla men att de dessutom avlade in det i den Afganska befolkningen känns allt annat än rättvist. Hur som helst, under hela landets oroliga uppväxt har de i alla fall fått lyssna till musik. Må så vara att det har varit från klingande svärd stämda i moll men det är i alla fall inget som en schysst rök på vattenpipan inte kunnat stämma om till dur.
Nu har i alla fall det sista ackordet på en sabel spelats på stora scenen. Talibanerna vill ta över. Talibaner har ett inte alls oförtjänt dåligt rykte hos alla utom de själva. Galenskap och religion är tvillingar med varandra men Talibaner är galenskap på steroider och religion med två säckar superjäst. De är helt enkelt de värsta av de värsta (även om den svenska kriminella organisationen "Fucked for Life" gärna vill framstå som det så är det korgossarnas korgossar i sammanhanget). Talibaner gillar inte musik, ja egentligen gillar de ingenting utom att slå ihjäl människor i takt till radbandspulande och koranenrapande. Säga vad man vill om Djingis Khan men musik har åtminstone skrivits till hans ära men har någon hört Talibanblues, Jag älskar min Taliban eller Talibananer i Pyjamas spelas på radio nån gång? Jag letade förtvivlat på Spotify men hittade inte en not om en glad Taliban.
Att nu en kommunistledare i Sverige vill dra tillbaka de svenska soldaterna från Afganistan känns som ett hån mot alla musikälskare världen över. Ohly verkar ju vara en cool lirare trots sitt handikapp i form av hans politiska övertygelse, men att han var en sån musikhatare trodde jag inte. Lasse, det finns bara en utväg och den är inte att medla med musikhatande galenskapsstinna religionsfanatiker. Den enda utvägen är att hugga huvudet av dem, sticka en vitlöksindränkt påle genom hjärtat på dem och sen lösa upp resterna av dem i BT-Kemis gamla fabrik i Teckomatorp. Det är ledsamt att svenska soldater får sätta livet till men krig är krig och Afganerna behöver musik för att orka med livet i detta oländiga land med svinkalla vintrar, stekheta somrar och bergskedjor höga som snubben jag såg i tunnelbanan igår kväll.
Tummen upp: Ac/Dc
Tummen ner. Talibaner
Ha en bra dag...
Den stora konspirationen - eller varför man inte behöver vara rädd för Wikipedia
Wikipedia, detta verktyg för nutidsmänniskans informationssökande. Där osanningar blandas med halvsanningar och sjuhelvetes massa godtycke. Det blir lätt så när vem som helst kan gå in och skriva sin egen sanning vilket ju - som alla vet - inte alltid är samma som grannens sanning. Eller för att förtydliga det ännu mer, alla som har levt eller just nu lever i ett en relation med en annan människa vat att sanningar det finns det alltid minst två av...
Detta är i och för sig inget som Wikipedia någonsin försökt dölja, utan man uppmuntrar snarare människor att fylla på med ny information på deras sida. Så sida upp och sida ner fylls på i ett aldrig sinande flöde av folkhemsexpertis. Det är just detta som är poängen med att använda sig av Wikipedia som källa. "Alla" andra använder ju också Wikipedia som källa och det slutar ju förstås med ett kramkalas där sanningar som att bajs egentligen luktar gott faktiskt blir sant till slut. För "det står ju på Wikipedia".
Men ok, innan Internet fick man hålla till godo med uppslagsverk som faktiskt var vinklade ur författarens/författarnas synvinkel. Det gick att sprida vilken desinformation man ville som författare för ingen kan väl ändå ifrågasätta någons empiriska forskning?! I den kontexten är det kanske så att Wikipedia ändå är självsanerande.
Fem myror är ju faktiskt fler än fyra elefanter oavsett om man läser det på Wikipedia, i en bok eller träter med någon om det...eller?
Detta är i och för sig inget som Wikipedia någonsin försökt dölja, utan man uppmuntrar snarare människor att fylla på med ny information på deras sida. Så sida upp och sida ner fylls på i ett aldrig sinande flöde av folkhemsexpertis. Det är just detta som är poängen med att använda sig av Wikipedia som källa. "Alla" andra använder ju också Wikipedia som källa och det slutar ju förstås med ett kramkalas där sanningar som att bajs egentligen luktar gott faktiskt blir sant till slut. För "det står ju på Wikipedia".
Men ok, innan Internet fick man hålla till godo med uppslagsverk som faktiskt var vinklade ur författarens/författarnas synvinkel. Det gick att sprida vilken desinformation man ville som författare för ingen kan väl ändå ifrågasätta någons empiriska forskning?! I den kontexten är det kanske så att Wikipedia ändå är självsanerande.
Fem myror är ju faktiskt fler än fyra elefanter oavsett om man läser det på Wikipedia, i en bok eller träter med någon om det...eller?
Varför 3D-tv aldrig kommer att bli en succe
Särskilt teknikfientlig känner jag mig inte men 3D-tv (fortsättningsvis kallat DDD) tror jag inte ett skit på. Drömmen vore givetvis att se en XXX-flim på DVD i DDD och som vanligt ligger säkert porrindustrin i täten när det gäller teknikutveckling på mediafronten. Jag tror däremot att det är där det kommer att stanna denna gång. Kan säkert vara festligt att se ett par bröstvårtor eller en naken stjärt dansa ut ur rutan i takt till tysk disco från sjuttitalet men vem fan vill se ut som Elton John när man ska mysa till det i sin ensamhet?
Just glasögonen är det stora problemet. Oavsett om det är action, drama, thriller eller porr vill man inte se ut som om man ska på maskerad när man kollar på film. Själva effekten av DDD kan jag tyvärr inte ta del av då jag har ett synfel (bland en hel del andra fel) som gör att jag inte ser i stereo. Jag ser alltså olika bra med vänster och höger öga. Så pass olika bra att optikern vid mitt senaste besök sa att det var onödigt att ens ha en lins på höger öga eftersom jag ändå inte använder det. I princip släpar jag alltså runt på en ögonglob i onödan, vilket i slutändan säkert bidrar till växthuseffekten.
Hoppas nu ingen tror att det är av bitterhet för mina egna tillkortakommanden som gör att jag dömer ut DDD-tv för så är det inte. Jag tor helt enkelt att tekniken är för dålig än så länge. Människor kräver mer än en bröstvårta som dansar ut ur rutan, man vill ha allt. Syn, smak, lukt, hörsel och känsel. Och det finns än så länge bara ett ställe man kan få det på. Det är i verkligheten långt borta från DDD, DVD,GGG (3G) och LAN. Ta en resa till Karibien för samma pengar som en världelös DDD-tv kostar. Ut bland höstlöven å promenera med någon du gillar så ska du se att livet blir den där Coca Cola-reklamen som du vill att det ska vara. Glöm bara inte att klä dig varmt för vi bor nära polcirkeln... och just där börjar jag fundera på att sitta kvar inne i värmen med min DDD-tv och kolla vidare...
Fotnot:
Ines Uusmann, den gamla kommunikationsministern ska ju ha sagt att -"Internet är en fluga som kommer att blåsa förbi", nån gång på nittitalet. Nu är ju inte detta sant utan det var en rubriksättare som klippte ihop lite av vad som sades vid olika tillfällen.Om jag, mot all som helst förmodan, någon gång skulle citeras för det jag skrivit här uppe angående DDD-tv (när den blivit en succe) kommer jag alltså bestämt förneka det och skylla på en rubriksättare med gummifingrar...
Just glasögonen är det stora problemet. Oavsett om det är action, drama, thriller eller porr vill man inte se ut som om man ska på maskerad när man kollar på film. Själva effekten av DDD kan jag tyvärr inte ta del av då jag har ett synfel (bland en hel del andra fel) som gör att jag inte ser i stereo. Jag ser alltså olika bra med vänster och höger öga. Så pass olika bra att optikern vid mitt senaste besök sa att det var onödigt att ens ha en lins på höger öga eftersom jag ändå inte använder det. I princip släpar jag alltså runt på en ögonglob i onödan, vilket i slutändan säkert bidrar till växthuseffekten.
Hoppas nu ingen tror att det är av bitterhet för mina egna tillkortakommanden som gör att jag dömer ut DDD-tv för så är det inte. Jag tor helt enkelt att tekniken är för dålig än så länge. Människor kräver mer än en bröstvårta som dansar ut ur rutan, man vill ha allt. Syn, smak, lukt, hörsel och känsel. Och det finns än så länge bara ett ställe man kan få det på. Det är i verkligheten långt borta från DDD, DVD,GGG (3G) och LAN. Ta en resa till Karibien för samma pengar som en världelös DDD-tv kostar. Ut bland höstlöven å promenera med någon du gillar så ska du se att livet blir den där Coca Cola-reklamen som du vill att det ska vara. Glöm bara inte att klä dig varmt för vi bor nära polcirkeln... och just där börjar jag fundera på att sitta kvar inne i värmen med min DDD-tv och kolla vidare...
Fotnot:
Ines Uusmann, den gamla kommunikationsministern ska ju ha sagt att -"Internet är en fluga som kommer att blåsa förbi", nån gång på nittitalet. Nu är ju inte detta sant utan det var en rubriksättare som klippte ihop lite av vad som sades vid olika tillfällen.Om jag, mot all som helst förmodan, någon gång skulle citeras för det jag skrivit här uppe angående DDD-tv (när den blivit en succe) kommer jag alltså bestämt förneka det och skylla på en rubriksättare med gummifingrar...
lördag 6 november 2010
Sagan om tenoren med jättearslet och den väldigt lilla hunden.
Luciano Pavarotti, mannen som tillhör det sena 1900-talets allra mest kända tenorer. Operaresencenter världen över fann inte nog med superlativ för att beskriva mannen och hans strupe av guld. Han var helt enkelt den störste såväl musikaliskt som kroppsligt. För att en svensk ska förstå kan man väl säga att han var Italiens svar på Sveriges egen Cyndee Peters. Älskad och åtrådd trots en aning för stor kroppshydda.
Nåväl, Luciano ägde och förmodligen skötte om en liten fyrbent vän som vi kan kalla Lucianito för sakens skull. Om Lucianito var speciellt liten vet jag egentligen inte men i förhållande till sin väldiga husse kände han sig säkert så. Den ettrige lille krabaten levde säkert ett väldigt behagligt liv på Lucianos otaliga resor runt världen och lät sig säkert smaka på allt det goda han erbjöds i form av förplägnad.
Under en av parets lediga dagar skulle det i Luciano och Lucianitos hem kopplas av med pizza och dvd (detta är något jag själv förmodar) så iväg bar det mot "Turken på Hörnan" eller vad det nu kan heta i Italien, för hyra av tre trevliga filmer för 5800 lire. (Lire var en kraftigt övervärderad valuta som användes i Italien innan Euron, eller Evron som en del tokar kallar den, infördes i det sydeuropeiska landet där de två livskamraterna levde). Att pizza ingick i Lucianos alla delar av den, av svenska Socialstyrelsen, fastställda kostcirkeln behöver inte förklaras för den som har sett ett fotografi av mannen ifråga, så det ser jag som en självklarhet att ni förstår.
Väl tillbaka i hemmet med några schyssta rullar och tre ångande Vesuvio dukades det upp till kvällsmys. (Detta var för övrigt långt innan OLW facerejpade begreppet "fredagsmys" och sodomerade det till oigenkänlighet) Lucianito la sig tillrätta på sin favoritkudde medan Luciano stoppade filmen i spelaren.
Vad Lucianito inte visste var att han i detta mysiga ögonblick hade ungefär trettio sekunder kvar att leva. Hans väldiga husse var just på väg att sätta sig tillrätta för att hugga in på den första Vesuvion med extra allt men (tänk nu tjuren Ferdinand) han såg sig inte för....Det sista Lucianito såg var sin husses tenorarsle, likt en enorm solförmörkelse, sänka sig ner över honom...
Att Pavarotti satt ihjäl sin hund i en soffa är alldeles sant. Om det däremot var Dvd eller Betamaxfilm som skulle förevisas tvistar experterna fortfarande om...
Nåväl, Luciano ägde och förmodligen skötte om en liten fyrbent vän som vi kan kalla Lucianito för sakens skull. Om Lucianito var speciellt liten vet jag egentligen inte men i förhållande till sin väldiga husse kände han sig säkert så. Den ettrige lille krabaten levde säkert ett väldigt behagligt liv på Lucianos otaliga resor runt världen och lät sig säkert smaka på allt det goda han erbjöds i form av förplägnad.
Under en av parets lediga dagar skulle det i Luciano och Lucianitos hem kopplas av med pizza och dvd (detta är något jag själv förmodar) så iväg bar det mot "Turken på Hörnan" eller vad det nu kan heta i Italien, för hyra av tre trevliga filmer för 5800 lire. (Lire var en kraftigt övervärderad valuta som användes i Italien innan Euron, eller Evron som en del tokar kallar den, infördes i det sydeuropeiska landet där de två livskamraterna levde). Att pizza ingick i Lucianos alla delar av den, av svenska Socialstyrelsen, fastställda kostcirkeln behöver inte förklaras för den som har sett ett fotografi av mannen ifråga, så det ser jag som en självklarhet att ni förstår.
Väl tillbaka i hemmet med några schyssta rullar och tre ångande Vesuvio dukades det upp till kvällsmys. (Detta var för övrigt långt innan OLW facerejpade begreppet "fredagsmys" och sodomerade det till oigenkänlighet) Lucianito la sig tillrätta på sin favoritkudde medan Luciano stoppade filmen i spelaren.
Vad Lucianito inte visste var att han i detta mysiga ögonblick hade ungefär trettio sekunder kvar att leva. Hans väldiga husse var just på väg att sätta sig tillrätta för att hugga in på den första Vesuvion med extra allt men (tänk nu tjuren Ferdinand) han såg sig inte för....Det sista Lucianito såg var sin husses tenorarsle, likt en enorm solförmörkelse, sänka sig ner över honom...
Att Pavarotti satt ihjäl sin hund i en soffa är alldeles sant. Om det däremot var Dvd eller Betamaxfilm som skulle förevisas tvistar experterna fortfarande om...
Välkommen
På ingens begäran startar jag härmed en blogg som inte kommer att få större betydelse för omvärlden än mitt senaste besök till sopnedkastet. För att citera en känd tv-profil känner jag ändå att "stunden kräääver" att jag hittar ett forum där jag kan spotta ur mig meningslösa ord och fraser till både höger och vänster.
Sanningshalt, motiv och framförallt meningsfullhet i det ordbajsande som kommer att ske på denna sida ska tas med inte en nypa utan däremot med en skottkärra salt. Tar man sig själv och sin omgivning på för stort allvar blir man lätt patetisk och får ett överviktigt ego.
Den som orkar läsa vidare fortsättningsvis ska ha ett stort tack och kommer förhoppningsvis inte vara ett uns klokare efteråt.
/Aftonblodet
Sanningshalt, motiv och framförallt meningsfullhet i det ordbajsande som kommer att ske på denna sida ska tas med inte en nypa utan däremot med en skottkärra salt. Tar man sig själv och sin omgivning på för stort allvar blir man lätt patetisk och får ett överviktigt ego.
Den som orkar läsa vidare fortsättningsvis ska ha ett stort tack och kommer förhoppningsvis inte vara ett uns klokare efteråt.
/Aftonblodet
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)