Att tänka på filosofiska frågor utan Kamrat Rödvin är betungande eftersom hjärnan verkar utvidgas med rödvinets hjälp och följdaktligen krymper ihop utan dess hjälp. Det märks inte minst på det tryck som sker inuti skallen när man pumpat den full med ett par liter Rioja. Jag har i alla fall utan denna drycks livgivande effekter tänkt lite filosofiskt och kommit fram till en tes. Jag vet inte riktigt vadjag ska kalla den än men det finns två heta alternativ: 1. Meterdum, 2. Sekundsnygg.
Vad ska nu det här leda till tänker den kunskapstörstande läsaren? Meterdum, sekundsnygg? Så här är det. Alla är överrens om hur långt en meter är. En meter är lika lång här som i Tyskland eller Bangladesh. Detsamma gäller givetvis i de länder som inte använder den metriska skalan. En yard, aln eller inch är detsamma över hela världen. Då kan man fråga sig vad en meter är (eftersom det var det som fick mig att börja tänka på det här). Någon måste ju från början bestämt hur långt en meter ska vara. Tydligen var det så att efter franska revolutionen så bestämde man sig för att börja använda ett nyss system, den metriska skalan. Då bestämdes det att en meter skulle vara en tiomiljontedel av avståndet mellan Nordpolen och Ekvatorn. Nu visade det sig vara en dålig idé eftersom jordklotet inte är en perfekt sfär. Det kan alltså skilja sig beroende på var på jorden som vi mäter. Och i vetenskapen går det inte att leva med sådana variabler.
Nåväl man tänkte sig att man kunde ta ett stycke platina och mäta upp sin meter och använda som mall för hur långt metern skulle vara. Det var inte heller någon bra idé ur vetenskaplig synvinkel. Metaller, hur ädla de än är, har en tendens att utvidga/dra ihop sig beroende på temperatur. Forskarna kliade sig återigen i huvudet innan de kom på snilleblixten (jag har fan ingen aning om det var en snilleblixt och egentligen fattar jag inte ett skit av det här). Det exakta måttet på vad en meter är är "den sträcka ljuset färdas i vakuum under en trehundramiljontedels sekund". Lätt som en plätt sa man och systemet infördes i Frankrike 1789 och i Sverige så sent som 1875.
Jag är snart framme vid den filosofiska delen av det här, tyckte bara att historien har en viss betydelse för den tes som jag nu ska lägga fram och som förmodligen kommer skapa världsfred. Utan att ha det där måttet på vad en meter är skulle det ju faktiskt vara omöjligt att bygga hus eller mäta upp gränser. Eller det klart man skulle kunna bygga hus men det skulle inte gå att standardisera husbyggandet om alla körde med olika skalor. Just där kommer själva poängen i min tes. Varför inte standardisera dumhet? Vi bestämmer oss för vad dumhet är enligt en förutbestämd mall och kör hårt bara. Det skulle ju få slut på alla konflikter som någonsin skulle kunna ske. Jag vet att min grannes tomt börjar sex meter bort och jag vet att han är dum på grund av att han enligt dumhetsskalan är det. Någon kanske tänker, men känslomässigt då? Känslor är ju olika beroende på var man kommer ifrån. Visst är det så men kan man standardisera metern så måste man ju kunna standardisera dumhet.
Samma sak är det med skönhet. Människor tycker olika om saker. En del tycker om en skog i motljus andra gillar röken från en avloppsbrunn i New York. Det är slut med det nu. Skönhet ska standardiseras enligt samma modell som tid. En sekund, minut eller timme är samma sak över hela världen. Så ska det i mitt nya system vara för skönhet också. Så länge det inte finns något utrymme för människor att argumentera om vad som är vackert och fult kommer inte heller några konflikter att uppstå.
Meterdum och sekundsnygg, två nya begrepp som kommer att förändra världen för all framtid...fast nu börjar jag tänka efter lite. Om någon bestämmer vad som ska vara snyggt så kommer ju en jävla massa av det som jag tycker är snyggt att vara fult. Hela min existens kommer att styras av vad någon annan tycker. Tänk om någon jag gillar skulle anses som dum bara för att någon forskare kommit på att dumhet är hypotenusan av ett avsnitt av Paradise Hotell. Jag känner på något vis den Marxistiska världen greppa tag i mig, ta en tugga och sen spotta ut mig igen. Fan, när jag tänker efter är det rätt skönt att vi människor är olika, att vi tycker olika. Det är skönt att veta att en meter är en meter, att en minut är en minut och att dumhet är så mycket mer än bara ett mått. Skönhet är inte vad någon säger att det är det är vad du tycker att det är....
Och med det har jag tagit mig hela varvet runt och slagit ihjäl en halvtimme av mitt liv.
Bra: Uppmuntrande ord
Obra: Okritiskt tänkande
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar