En klassisk filosofisk fråga lyder: "Om ett träd ramlar i skogen och ingen är där, låter det då något?" Inget är självklart i detta fall, men erfarenheten säger oss att när något ramlar så hörs det. Det går ju de facto inte att bevisa eftersom ingen är där för att bekräfta det. Det skulle ju kunna vara så att när det där trädet ramlar så är det första gången i historien som inget hörs.
En annan, en aning mer komplicerad fråga är: Uppfattar all färger på samma sätt? Alla, som inte har taskigt färgseende, uppfattar ju färger på samma sätt. Men är verkligen grönt detsamma för mig som för dig? Att vi båda säger "Grön" på frågan, -Vilken färg har gräset?, innebär inte att det faktiskt är samma färg för dig som för mig. Vad jag menar är att i mitt huvud kanske jag uppfattar ditt gröna som rött, fast det är samma färg som vi ser. Detta är ju en av de saker som aldrig kommer att kunna bevisas, eftersom ingen kan fotografera tankar och uppfattningar.
Om vi då tar och översätter detta till ett verkligt exempel, som till exempel en blogg. Vi får då, för enkelhetens skull, se hela bloggosfären som en skog. Läste någonstans att det enbart i Sverige finns nästan en halvmiljon bloggar (träd). Så vi har alltså en skog bestående av en halvmiljon träd. Nu ramlar endast ett av dessa träd (någon lägger ut en blogg) men ingen hör när det ramlar (ingen läser bloggen). Finns då den bloggen? Visst, någon har skrivit den. Men om denna "någon", efter att ha lagt ut den, inte själv läser den. Finns den då?
Men ok, vi säger att tio personer läser bloggen. Uppfattar då alla tio personer orden på samma sätt? Eller kan det vara så att två av dessa tio uppfattar budskapet på ett, för bloggaren, icke önskvärt vis?
Utan att sticka ut hakan för mycket (göra en Jay Leno), tror jag att skriftspråket har sina begränsningar. Visst, det finns symboler att använda men att skriva med kroppsspråk eller blickar, har ingen lyckats med ännu.
Sammanfattningsvis vill jag säga. Jag hoppas sannerligen att det jag skrivit idag är det där trädet i skogen som ramlat utan att någon hört det. Skulle det vara någon stackare som ändå irrat sig in i den skog som jag kallar för blogg, kan jag bara beklaga. Ledsen att jag slösat bort ett par minuter av din tid, men du skulle aldrig ha gått in i skogen utan hörselskydd på...
torsdag 6 januari 2011
måndag 3 januari 2011
Badkarsfilosofi...
Badkaret är för mig en slags tänkarmössa. Inte så att jag sliter den emaljerade lådan från sina fästen för att trä den över huvudet, utan mer bildligt talat. Att i den ångande värmen släppa lös tankarna leder till att många, små som stora, problem får om inte lösningar så åtminstone en annan vinkling.
Idag, till exempel, tänkte jag på journalistik. Det kan fan inte vara lätt att vara journalist idag. För att höras i den enorma mängd information som varje dag pumpas ut, måste man skriva som om varje ord var det sista. Man måste kunna få minsta trivialitet att verka intressant, för annars kanske ingen läser de ofta slarvigt ihopsatta texterna. Följdaktligen kan ett vanligt snöfall beskrivas med termer som "kaos" och "chock". Om någon har en synpunkt på något, vad som helst "rasar" denna person ofta. Inom idrott finns egentligen bara "succé" och "fiasko". När det gäller tester av något finns alltid "hela listan".
De som är tillräckligt gamla minns tv-programmet Barnjournalen och dess karismatiske programledare, Bengt Fahlström. Barnjournalen hade något de kallade för Knattereportrar som skickas ut för att intervjua personer om stort och smått. De kunde bland annat rapportera om en bortsprungen hund eller en borttappad groda, och med stor entusiasm återge händelseförloppet.
På många vis känns det som om dessa knattereportrar stannade kvar i samma ålder och nu, trettio år senare, fått jobb på Sveriges kvällstidningsredaktioner istället.
Nu är det inte så att alla journalister beter sig som infantila knattereportar, de finns också dom som tar sig själva på alldeles för stort allvar. Ofta samhällsreportrar med egon större än deras bildbyline. Dessa samhällsreportrar är ofta stöpta i samma mall. Det vill säga den vänstervridna mall som fördes fram under sextio- och sjuttiotalet. Och man kan väl knappast förebrå stackarna för att de försöker få fram ett budskap om ett för länge sen pensionerat samhällssystem. Problemet för mig är att jag inte vill ha deras personliga uppfattning om något. Jag vill ha en objektiv berättelse av något som hänt, eller om något som kommer att hända.
För att runda av det jag givit mig in på idag vill jag lägga fram ett förslag till de som anställer människor i medievärlden:
På grund av journalistens viktiga roll i en demokrati måste man tänka sig noga för innan man anställer någon som, faktiskt, är den största oppinionsbildare vi har. Personen måste ovillkorligen vara fri från åsikter i sitt nyhetsförmedlande. Det innebär bland annat att objektivt rapportera om ett snöfall som just ett snöfall, och inte som "klimatchocken". Om någon vill beskriva vårt land som "Det nya tuffa Sverige" för att någon sjukskriven tvingas att jobba så borde samma person beskriva gårdagens som "Det gamla SKITTUFFA Sverige". För förr i tiden svalt vi och dog i gonnorré innan vi var förtio år...
Det går ju faktiskt inte att ta bort en människas åsikter, och det vore sannerligen för jävligt om någon försökte med det. Men de journalister som ska rapportera nyheter måste helt enkelt lägga sina egon åt sidan. Kan dom inte det så får de sitta på Nöjesredaktionen och rapportera om "Kyssotroheter" och nån jävla bondes gängande på tv.
Som vanligt har jag sparkat in en öppen, men varmvattnet tog slut innan jag hade tänkt färdigt..."Vattenkrisen - pojke hann inte tänka innan han bloggade - stämmer hyresvärden" "Vi har hela listan"..."Badar du för mycket på semestern - Experterna svarar"
Idag, till exempel, tänkte jag på journalistik. Det kan fan inte vara lätt att vara journalist idag. För att höras i den enorma mängd information som varje dag pumpas ut, måste man skriva som om varje ord var det sista. Man måste kunna få minsta trivialitet att verka intressant, för annars kanske ingen läser de ofta slarvigt ihopsatta texterna. Följdaktligen kan ett vanligt snöfall beskrivas med termer som "kaos" och "chock". Om någon har en synpunkt på något, vad som helst "rasar" denna person ofta. Inom idrott finns egentligen bara "succé" och "fiasko". När det gäller tester av något finns alltid "hela listan".
De som är tillräckligt gamla minns tv-programmet Barnjournalen och dess karismatiske programledare, Bengt Fahlström. Barnjournalen hade något de kallade för Knattereportrar som skickas ut för att intervjua personer om stort och smått. De kunde bland annat rapportera om en bortsprungen hund eller en borttappad groda, och med stor entusiasm återge händelseförloppet.
På många vis känns det som om dessa knattereportrar stannade kvar i samma ålder och nu, trettio år senare, fått jobb på Sveriges kvällstidningsredaktioner istället.
Nu är det inte så att alla journalister beter sig som infantila knattereportar, de finns också dom som tar sig själva på alldeles för stort allvar. Ofta samhällsreportrar med egon större än deras bildbyline. Dessa samhällsreportrar är ofta stöpta i samma mall. Det vill säga den vänstervridna mall som fördes fram under sextio- och sjuttiotalet. Och man kan väl knappast förebrå stackarna för att de försöker få fram ett budskap om ett för länge sen pensionerat samhällssystem. Problemet för mig är att jag inte vill ha deras personliga uppfattning om något. Jag vill ha en objektiv berättelse av något som hänt, eller om något som kommer att hända.
För att runda av det jag givit mig in på idag vill jag lägga fram ett förslag till de som anställer människor i medievärlden:
På grund av journalistens viktiga roll i en demokrati måste man tänka sig noga för innan man anställer någon som, faktiskt, är den största oppinionsbildare vi har. Personen måste ovillkorligen vara fri från åsikter i sitt nyhetsförmedlande. Det innebär bland annat att objektivt rapportera om ett snöfall som just ett snöfall, och inte som "klimatchocken". Om någon vill beskriva vårt land som "Det nya tuffa Sverige" för att någon sjukskriven tvingas att jobba så borde samma person beskriva gårdagens som "Det gamla SKITTUFFA Sverige". För förr i tiden svalt vi och dog i gonnorré innan vi var förtio år...
Det går ju faktiskt inte att ta bort en människas åsikter, och det vore sannerligen för jävligt om någon försökte med det. Men de journalister som ska rapportera nyheter måste helt enkelt lägga sina egon åt sidan. Kan dom inte det så får de sitta på Nöjesredaktionen och rapportera om "Kyssotroheter" och nån jävla bondes gängande på tv.
Som vanligt har jag sparkat in en öppen, men varmvattnet tog slut innan jag hade tänkt färdigt..."Vattenkrisen - pojke hann inte tänka innan han bloggade - stämmer hyresvärden" "Vi har hela listan"..."Badar du för mycket på semestern - Experterna svarar"
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)