Sagan om tenoren med jättearslet och den väldigt lilla hunden.

Luciano Pavarotti, mannen som tillhör det sena 1900-talets allra mest kända tenorer. Operaresencenter världen över fann inte nog med superlativ för att beskriva mannen och hans strupe av guld. Han var helt enkelt den störste såväl musikaliskt som kroppsligt. För att en svensk ska förstå kan man väl säga att han var Italiens svar på Sveriges egen Cyndee Peters. Älskad och åtrådd trots en aning för stor kroppshydda.

Nåväl, Luciano ägde och förmodligen skötte om en liten fyrbent vän som vi kan kalla Lucianito för sakens skull. Om Lucianito var speciellt liten vet jag egentligen inte men i förhållande till sin väldiga husse kände han sig säkert så. Den ettrige lille krabaten levde säkert ett väldigt behagligt liv på Lucianos otaliga resor runt världen och lät sig säkert smaka på allt det goda han erbjöds i form av förplägnad.

Under en av parets lediga dagar skulle det i Luciano och Lucianitos hem kopplas av med pizza och dvd (detta är något jag själv förmodar) så iväg bar det mot "Turken på Hörnan" eller vad det nu kan heta i Italien, för hyra av tre trevliga filmer för 5800 lire. (Lire var en kraftigt övervärderad valuta som användes i Italien  innan Euron, eller Evron som en del tokar kallar den, infördes i det sydeuropeiska landet där de två livskamraterna levde). Att pizza ingick i Lucianos alla delar av den, av svenska Socialstyrelsen, fastställda kostcirkeln behöver inte förklaras för den som har sett ett fotografi av mannen ifråga, så det ser jag som en självklarhet att ni förstår.

Väl tillbaka i hemmet med några schyssta rullar och tre ångande Vesuvio dukades det upp till kvällsmys. (Detta var för övrigt långt innan OLW facerejpade begreppet "fredagsmys" och sodomerade det till oigenkänlighet) Lucianito la sig tillrätta på sin favoritkudde medan Luciano stoppade filmen i spelaren.
Vad Lucianito inte visste var att han i detta mysiga ögonblick hade ungefär trettio sekunder kvar att leva. Hans väldiga husse var just på väg att sätta sig tillrätta för att hugga in på den första Vesuvion med extra allt men (tänk nu tjuren Ferdinand) han såg sig inte för....Det sista Lucianito såg var sin husses tenorarsle, likt en enorm solförmörkelse, sänka sig ner över honom...

Att Pavarotti satt ihjäl sin hund i en soffa är alldeles sant. Om det däremot var Dvd eller Betamaxfilm som skulle förevisas tvistar experterna fortfarande om...