Jag råkar vara anställd vid ett utav landets tågbolag, det där som börjar på S och slutar på B med ett JA emellan. Det stora nöjet med att jobba just där, är att alla människor har åsikter just om hur tågtrafik ska skötas. Och som alla vet blandas gärna åsikter och kunskap lätt ihop. Med det vill jag också göra klart att jag egentligen inte heller har så stor aning om hur tåg ska köras. Jag har dock en nära inblick i hur tågtrafiken faktiskt bedrivs i verkligheten. Det är väl den enda egentliga skillnaden mellan mig och alla andra som faktiskt har åsikter om tåg. Annars gillar jag att gnälla lika mycket som vilken socialdemokrat som helst.
Det finns egentligen bara ett stort problem (och en hel massa små), nämligen människors förväntningar. Människors förväntningar står ofta i proportion till vad någon utlovat dem, och det är just där det mesta har gått snett från första början. Man har, likt en alkis som lovar att "aldrig dricka igen", stått fast vid ett kundlöfte som man måste inse inte kommer att hålla. Och med alkisens logik intalar man sig en massa smörja som till slut blir någon slags sanning. "Jag gör inte fel, det är alla andra som gör fel" är mantrat. Sen tror jag verkligen inte att man medvetet försker jävlas med folk. Eller tror förresten, jag vet att det inte är så. Från högsta chef till minsta hjulkontrollant kämpas det för att det ska fungera. Kampen är dock ungefär som den David hade mot Goliat, med skillnaden att detta är verklighet. Så givetvis sopar Goliat banan med lille David
Och där står vi likt alkisen som lovar och lovar men aldrig kommer att hålla något. Han försöker nog, men det löfte han har givit till omvärlden är allför svårt för att hålla. det enda som kommer att funka, och som kommer att leda till någon form av tillit, är att lova lagom. Att säga, jag kommer inte att lova mer än jag kan hålla. Gör han det kommer ett förtroende sakta att skapas. Och med förtroende kommer vänskap, och med vänskap kommer ett utbyte som båda parter tjänar på.
Så mina vänner som bestämmer. Säg som det är och varumärkesbyggandet kommer att få en ny start. Det är egentligen inte särskilt svårt även om det kan svida lite i början. Men med tiden kommer vi att få vänner som varar längre än en resa. Och det är då vi kommer att tjäna mer än pengar. Det är då vi blir det vi lovar att vi ska vara...
Nästa gång tänkte jag mer praktiskt gå in på hur detta ska göras. Med en ung pojkes nyfikenhet och en gammal gubbes envishet ska jag lösa ett problem som pågått i drygt hundra år.(fast egentligen låter det nog mest som jag har en idiots självsäkerhet)
Fortsättning följer...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar