Att klaga på Sverigedeomkraterna (SD) känns väldigt politiskt korrekt (PK) och är väl lite som att sparka in bollen i vidöppet mål. Kan inte säga att jag vet om någon som röstade på Dressmankillarna vid valet. Trots allt fick de ju styva 5 procent av de röstberättigades valsedlar och de ska de ha respekt för. Rent krasst så kan man väl säga att det är skillnad på att bo i problemområden (vi kan nog erkänna att de finns) och att leva bland i huvudsakligen infödd svensk befolkning. Det är nog lättare att ta till sig grabbarnas budskap om man bor i Rosengård (ja, för helvete det är ett problemområde) eller Rinkeby än om man bor på Södermalm eller Bunkeflostrand. Så att döma ut alla som röstat på SD som idioter funkar inte för mig, åtminstone inte av den anledningen (om nu någon inte tycker att infödda svenskar som bor i invandrartäta områden är idioter).
Jag tror däremot (utan att på något vis ha bedrivit empirisk forskning på området) att de som röstar på SD är samma människor som kollar på dokumentärsåpoperor (DS). Som ni märker behöver man inte vara raketforskare för att se att de bara vänt på akronymen DS till SD. Egentligen är de grabbar som vuxit upp med Baren, Samantha Fox å tribaltatueringar. Som i smyg diggade Whitney Houston (medan hon fortfarande hade tänder å kunde sjunga). Nu sitter de flera kvällar i veckan å kollar på Ullared, Big Brother å Paradise Hotel. Det finns antagligen två anledningar till detta. Först och främst för att det gillar tribaltatuerade killar som snackar värmländska och blonderade, svanktatuerade flickor som snackar västgötska. Att de sen super ner sig å kräks i kameralinsen gör det hela bara ännu svenskare.
Deras Sverige består alltså av ett gäng obildade flickor å pojkar i 25-års åldern som fortfarande brottas med pubertala problem som ju mer jag får pippa ju bättre människa är jag och om nån ser mig pippa är jag en jävla karlakarl. Det hela är egentligen förstummande för inte bara DS-människorna är kidnappade och våldförda oralt av SD-gossarna. Vi har också Lasse Lönndahl-svenskarna (för yngre läsare är Lasse Lönndahl typ en äldre Lasse Berghagen, och för ännu yngre läsare är han typ som han Måns som e ihop med hon från A-Teens). Vi pratar allså om den snart utdöende gruppen infödda svenskar som vi kallar fyrtiotalister. De kollar nog inte så ofta på DS men de gillar SD:s budskap om att allt var så jävla mycket bättre förr. För är det något äldre människor tycker så är det att det var bättre förr.
De lyssnar gärna på Evert Taube (en mycket gammal för längesedan död trubadur med en sångröst som kunde väcka upp döda och ett gitarrspel som lämnade kilovis med mer att önska). Man kan säga att det bästa dom vet är att sjunga (skråla) om Fritjof å Carmencita och leva i en värld så full av traditioner att man nästan baxnar. Där finns traditioner för allt och rubbas cirklarna det minsta så är det katastrof (läs: om julklapparna delas ut innan Kalle Anka).
Det är alltså bland dessa grupper svenskar som SD hittar sina väljare i min värld. Vad de vill ha är en tribaltatuerad trubadur som inte kan sjunga, och han ska dessutom allra helst inte kunna sjunga på värmländska. Flickorna ska vara svanktatuerade och säga saker som "men ja ba, ja ba sillade pattarna å farsan betalade" (samtidigt som de lyssnar på Lady Gaga).
Detta är ju ett helt outömligt ämne egentligen så jag måste nog göra en "Del Två" av det. På många sätt är jag jävligt svensk (oroande många) men jag vägrar att ta del av ett budskap som luktar lika mycket avföring som en Indisk kåkstad...´
(Anledningen till rubriken WT Demokraterna är givetvis förkortningen av White Thrash)
Hurra: Sista dagen på fastan imorgon
Buuuu: Rabenfuckinghorst Plummi
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar